Svensk ordbok 2009, webbversion

nobless´ substantiv ~en nobl·ess·en1hög­sinthet åld.psykol.hennes sinnes nobless○äv.förnämlighet en in­redning i stil­säker, behärskad noblessnobless (mot ngn)sedan 1755av fra. noblesse med samma betydelse; till nobel 2(samman­fattningen av) grupper med högsta sociala status i visst sam­hälle admin.samh.sociol.yrk.ortens noblessum­gås med noblessensedan 1638