Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
nobl·ess·en1högsinthet
åld.psykol.hennes sinnes nobless○äv.förnämlighet
en inredning i stilsäker, behärskad noblessnobless (mot ngn)sedan 1755av fra. noblesse med samma betydelse; till nobel
2(sammanfattningen av) grupper med högsta sociala status
i visst samhälle
admin.samh.sociol.yrk.ortens noblessumgås med noblessensedan 1638