Svensk ordbok 2009, webbversion
[nåb`a]
verb ~de ~t
nobb·ar●säga nej till
förslag e.d. (äv. person); spec. till att bli danspartner
vard.komm.JFRcohyponymavvisa 2
han nobbade anbudet från proffsklubbenhan bad henne om en dans, men hon nobbade (honom)nobba (ngn/ngt)sedan 1847trol. av romani nob ’neka’ och nobis ’nej’
Subst.:vbid1-259659nobbande,
vbid2-259659nobbning