Svensk ordbok 2009, webbversion

nobba [nåb`a] verb ~de ~t nobb·ar●säga nej till för­slag e.d. (äv. person); spec. till att bli dans­partner vard.komm.JFRcohyponymavvisa 2 han nobbade an­budet från proffs­klubbenhan bad henne om en dans, men hon nobbade (honom)nobba (ngn/ngt)sedan 1847trol. av romani nob ’neka’ och nobis ’nej’ Subst.:vbid1-259659nobbande, vbid2-259659nobbning