Svensk ordbok 2009, webbversion

niss`e substantiv ~n nissar niss·en1liten tomte sag.yrk.nissemössatomtenissesedan 1698till person­namnet Nisse, Nils 2vanligen i sammansättn. lärling yrk.smörgåsnisse○äv. om (yngre) man som huvud­sakligen sysslar med viss före­teelsengt vard. el. ned­sätt.popnisseräknenissetrendnisse○äv. bildligttryckfelsnissesedan 1904