Svensk ordbok 2009, webbversion
nim´bus
substantiv ~en
nimb·us·en●glorieliknande krans av ljus
urspr. kring en gud
komm.konstvet.○numera vanligen bildligthögt anseende
den nimbus som omgav en professor vid det högt ansedda universiteteten nimbus (av ngt)sedan 1804av lat. nim´bus ’oväder; moln; helgongloria’