Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et äv. ~en
nikot·in·et●en färglös, flyktig, mycket giftig gulfärgande vätska
som bl.a. förekommer i tobaksplantan; anv. som stimulerande medel och till bekämpning av växtparasiter
kokk.nikotingulnikotinhaltnikotinsyra○ofta med spec. tanke på tobaknikotinbegärnikotinberoendesedan 1827av fra. nicotine med samma betydelse, till nicotiane ’tobak’, bildat till Jean Nicot, namn på fransk ambassadör i Portugal, som på 1500-talet införde tobaken i Frankrike