Svensk ordbok 2009, webbversion

nick`edocka substantiv ~n nickedockor nicke|­dock·an●docka som kan fås att nicka Nollen nickedocka med rörligt huvud i porslin till­verkad i Meissen○särsk. bildligtperson som all­tid in­stämmer de försökte dressera dottern till en lydig nickedockasedan 1834