Svensk ordbok 2009, webbversion
nick`edocka
substantiv ~n nickedockor
nicke|dock·an●docka som kan fås att nicka
Nollen nickedocka med rörligt huvud i porslin tillverkad i Meissen○särsk. bildligtperson som alltid instämmer
de försökte dressera dottern till en lydig nickedockasedan 1834