Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
neutr·al·itet·en●det att inte ta ställning för någondera parten
i pågående konflikt e.d. men äv. i lindrigare motsättning
mil.pol.samh.staten iakttog strikt neutralitet i arbetskonfliktenhon markerade sin neutralitet genom att inte delta i diskussionen○särsk.politiskt förhållningssätt (under krig) som syftar till att undvika ställningstagande för ngn av de krigförande parterna
samt att undvika att på ngt sätt utnyttjas för stridshandlingar
neutralitetsförklaringden svenska neutralitetenalliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krigneutralitet (i ngt)sedan 1612av fra. neutralité med samma betydelse; till neutral