Svensk ordbok 2009, webbversion

neutralite´t substantiv ~en neutr·al·itet·en●det att inte ta ställning för någon­dera parten i på­gående konflikt e.d. men äv. i lindrigare mot­sättning mil.pol.samh.staten iakt­tog strikt neutralitet i arbets­konfliktenhon markerade sin neutralitet genom att inte del­ta i diskussionen○särsk.politiskt förhållnings­sätt (under krig) som syftar till att und­vika ställnings­tagande för ngn av de krig­förande parterna samt att und­vika att på ngt sätt ut­nyttjas för strids­handlingar neutralitetsförklaringden svenska neutralitetenallians­frihet i fred syftande till neutralitet i krigneutralitet (i ngt)sedan 1612av fra. neutralité med samma betydelse; till neutral