Svensk ordbok 2009, webbversion
[nevri´täv.neuri´t]
substantiv ~en ~er
neur·it·en1utskott från nervceller som leder impulser från nervceller till andra celler
med.sedan 1901modern bildn. till grek. neu´ron ’nerv; sena’ och ändelsen -it, som betecknar samband, tillhörighet
2sjuklig förändring i nerv
t.ex. på grund av inflammation, åldersförsvagning el. alkoholmissbruk
med.sedan ca 1875