Svensk ordbok 2009, webbversion

neurit [nevri´täv.neuri´t] substantiv ~en ~er neur·it·en1ut­skott från nerv­celler som leder impulser från nerv­celler till an­dra celler med.sedan 1901modern bildn. till grek. neu´ron ’nerv; sena’ och ändelsen -it, som betecknar sam­band, till­hörighet 2sjuklig förändring i nerv t.ex. på grund av inflammation, åldersförsvagning el. alkohol­missbruk med.sedan ca 1875