Svensk ordbok 2009, webbversion
[nek´-el.nek`-]
substantiv ~n
nekt·arn●sockerhaltig vätska hos växter
som vanligen förekommer i blommorna och utgör lockmedel och energikälla för insekter och andra djur
bot.kokk.avsöndringen av nektar står väsentligen i pollinationens tjänstbin samlar nektar och omvandlar den till honung○äv. om ren råsaft av bär o.d.druvnektar○urspr. om en grekisk gudadryck som gav evig ungdomnektar och ambrosiasedan 1778; 1615 i bet. ’gudadryck’av grek. nek´tar ’gudadryck’