Svensk ordbok 2009, webbversion

nektar [nek´-el.nek`-] substantiv ~n nekt·arn●socker­haltig vätska hos växter som vanligen före­kommer i blommorna och ut­gör lock­medel och energi­källa för insekter och an­dra djur bot.kokk.av­söndringen av nektar står väsentligen i pollinationens tjänstbin samlar nektar och om­vandlar den till honung○äv. om ren rå­saft av bär o.d.druvnektar○urspr. om en grekisk guda­dryck som gav evig ungdomnektar och ambrosiasedan 1778; 1615 i bet. ’guda­dryck’av grek. nek´tar ’guda­dryck’