Svensk ordbok 2009, webbversion

ne`dbrytning el. ner`brytningner`brytning substantiv ~en ~ar ned|­bryt·ning·en, ner|­bryt·ning·en●sönder­delning i bestånds­delar t.ex. av kemisk förening geol.kem.med.nedbrytningsprocessnedbrytningsproduktnedbrytningen av ozon○ofta bildligt i ut­tryck för försämrad moralden andliga nedbrytningen av ungdomennedbrytning (av ngt)sedan 1934