Svensk ordbok 2009, webbversion
el.
ner`brytningner`brytning
substantiv ~en ~ar
ned|bryt·ning·en, ner|bryt·ning·en●sönderdelning i beståndsdelar
t.ex. av kemisk förening
geol.kem.med.nedbrytningsprocessnedbrytningsproduktnedbrytningen av ozon○ofta bildligt i uttryck för försämrad moralden andliga nedbrytningen av ungdomennedbrytning (av ngt)sedan 1934