Svensk ordbok 2009, webbversion

ne`dbruten adjektiv nedbrutet nedbrutna el. ne`rbrutenne`rbruten nerbrutet nerbrutna ned|­brut·en, ner|­brut·en●som fått sin (själsliga) styrka fördärvad ofta i kombination med fysisk svaghet admin.med.psykol.JFRcohyponymknäckt han var nedbruten av sorghon kom hem psykiskt och fysiskt nedbrutennedbruten (av ngt)sedan 1884