Svensk ordbok 2009, webbversion
adjektiv nedbrutet nedbrutna
el.
ne`rbrutenne`rbruten
nerbrutet nerbrutna
ned|brut·en, ner|brut·en●som fått sin (själsliga) styrka fördärvad
ofta i kombination med fysisk svaghet
admin.med.psykol.JFRcohyponymknäckt
han var nedbruten av sorghon kom hem psykiskt och fysiskt nedbrutennedbruten (av ngt)sedan 1884