Svensk ordbok 2009, webbversion
[-ge´-]
verb ~de ~t
nav·ig·er·ar●bestämma kurs eller position
för fartyg el. flygplan; med hjälp av t.ex. sjökort, kompass, logg och landmärken
sjö.en del götakanalfarare tror att de kan navigera efter telefonkatalogens kartordet är svårt att navigera rätt i fjällvärlden utan instrumentflygningsbevis○äv. med tonvikt på styrningsjökapten NN navigerar i Stockholms skärgård○äv. bildligt, spec.manövrera, röra sig
statsministern navigerade skickligt mellan olika intressegrupper○spec. äv.söka rationellt
navigera på internettidningen hjälper dig att navigera i höstens tv-tablåernavigera (ngt) (efter ngt)sedan 1875av lat. naviga´re ’föra ett skepp; segla’, till na´vis ’skepp’; jfr nautisk
Subst.:vbid1-255657navigerande,
vbid2-255657navigering;
navigation