Svensk ordbok 2009, webbversion

natu`rvetare substantiv ~n äv. vard. naturvetarn, plur. ~, best. plur. naturvetarna nat·ur|­vet·ar·en●naturvetenskaps­man vard.vetenskapl.yrk.○äv.person som studerar natur­vetenskapliga ämnen på hög­skola el. i gymnasium sedan 1905