Svensk ordbok 2009, webbversion
natu`rvetare
substantiv ~n äv. vard. naturvetarn, plur. ~, best. plur. naturvetarna
nat·ur|vet·ar·en●naturvetenskapsman
vard.vetenskapl.yrk.○äv.person som studerar naturvetenskapliga ämnen
på högskola el. i gymnasium
sedan 1905