Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
nat·ur·ell·en●människans själsliga läggning
åld.psykol.JFRcohyponymnatur 3
sedan 1729av fra. naturel med samma betydelse; till 2naturell
adjektiv ~t
nat·ur·ell●som befinner sig i sitt naturliga skick
med få el. inga tillsatser; särsk. om mat
kokk.hon åt salladen naturellnaturell yoghurtsmak: naturellsedan 1898av fra. naturel ’naturlig’; av lat. natura´lis ’som hör till naturen’; jfr naturalism