Svensk ordbok 2009, webbversion

1naturell´ substantiv ~en ~er nat·ur·ell·en●människans själsliga läggning åld.psykol.JFRcohyponymnatur 3 sedan 1729av fra. naturel med samma betydelse; till 2naturell
2naturell´ adjektiv ~t nat·ur·ell●som befinner sig i sitt naturliga skick med få el. inga till­satser; särsk. om mat kokk.hon åt salladen naturellnaturell yoghurtsmak: naturellsedan 1898av fra. naturel ’naturlig’; av lat. natura´lis ’som hör till naturen’; jfr naturalism