Svensk ordbok 2009, webbversion

natu`rbegåvning substantiv ~en ~ar nat·ur|­be·gåv·ning·en●med­född begåvning vanligen in­om visst om­råde psykol.för att nå toppen i tennis måste man ha naturbegåvning○äv. om personhon är en idrottslig naturbegåvningnaturbegåvning (för ngt/att+V)sedan 1890