Svensk ordbok 2009, webbversion
natu`rbegåvning
substantiv ~en ~ar
nat·ur|be·gåv·ning·en●medfödd begåvning
vanligen inom visst område
psykol.för att nå toppen i tennis måste man ha naturbegåvning○äv. om personhon är en idrottslig naturbegåvningnaturbegåvning (för ngt/att+V)sedan 1890