Svensk ordbok 2009, webbversion

natu`rbarn substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en nat·ur|­barn·et●o­konstlad person som verkar o­påverkad av kultur och sam­hällets konventioner psykol.yrk.han är ett lurvigt, bullrigt, kraftsprutande naturbarnsedan 1819Naturbarn – icke ta emot! Allahopa utom Naturbarn ren idiot! Icke tycka om turist, tycka turist trist! Icke tycka mycke bråk, tycka: Turist, åk!Povel Ramel, Naturbarn (i Knäppupp 3 – Tillstymmelser, 1956)