Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
nat·ur|barn·et●okonstlad person
som verkar opåverkad av kultur och samhällets konventioner
psykol.yrk.han är ett lurvigt, bullrigt, kraftsprutande naturbarnsedan 1819Naturbarn – icke ta emot! Allahopa utom Naturbarn ren idiot! Icke tycka om turist, tycka turist trist! Icke tycka mycke bråk, tycka: Turist, åk!Povel Ramel, Naturbarn (i Knäppupp 3 – Tillstymmelser, 1956)