Svensk ordbok 2009, webbversion

natu`ra substantiv, ingen böjning nat·ura●i ett ut­tryck och i sammansättn. ngt som man kan tillgodo­göra sig direkt t.ex. mat och hus­rum; särsk. som betalning i stället för pengar ekon.naturaförmånnaturaportionersättning in naturasedan 1688se natur