Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
natt|vard·en●ett sakrament inom den kristna kyrkan, utformat som en måltid med bröd och vin
och tänkt som en återupprepning av Jesu sista måltid med lärjungarna
kokk.relig.JFRcohyponymkommunion
nattvardsfirandegå till nattvardenta (emot) nattvardenprästen gav den döende den sista nattvarden○ngn gång äv.kvällsmåltid
provins.(under/vid) nattvardensedan ca 1400Klosterläsningfornsv. natvarþer ’nattvard; aftonmåltid’, till natt och -varþer ’måltid’; jfr kvällsvard