Svensk ordbok 2009, webbversion

natt`vard substantiv ~en ~er natt|­vard·en●ett sakrament in­om den kristna kyrkan, ut­format som en mål­tid med bröd och vin och tänkt som en åter­upprepning av Jesu sista mål­tid med lär­jungarna kokk.relig.JFRcohyponymkommunion nattvardsfirandegå till nattvardenta (emot) nattvardenprästen gav den döende den sista nattvarden○ngn gång äv.kvälls­måltid provins.(under/vid) nattvardensedan ca 1400Klosterläsningfornsv. natvarþer ’natt­vard; afton­måltid’, till natt och -varþer ’mål­tid’; jfr kvällsvard