Svensk ordbok 2009, webbversion
nationalite`tsbevis
[nat∫on-]
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
nat·ion·al·itets|be·vis·et●intyg att en person är medborgare i viss stat
utfärdat av beskickning el. konsulat (om t.ex. passet förkommit)
samh.○äv. om intyg att ett fartyg är registrerat i ett visst landsedan 1913