Svensk ordbok 2009, webbversion

nationalite`tsbevis [nat∫on-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en nat·ion·al·itets|­be·vis·et●in­tyg att en person är med­borgare i viss stat ut­färdat av beskickning el. konsulat (om t.ex. passet förkommit) samh.○äv. om in­tyg att ett far­tyg är registrerat i ett visst landsedan 1913