Svensk ordbok 2009, webbversion

na`gla verb ~de ~t nagl·ar●ofta med partikelnfast fästa hårt urspr. med nitar e.d. Noll○ofta bildligtbilden av den sjuka flickan naglade sig fast på hans nät­hinnanagla (fast) ngn/ngt (ngnstans)sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. näghla, naghla; till nagel 2 Subst.:vbid1-253842naglande, vbid2-253842nagling