Svensk ordbok 2009, webbversion

nagg`a verb ~de ~t nagg·ar1av­lägsna litet stycke från ngt, vanligen så att kvaliteten försämras bot.JFRcohyponymgnaga kaffe­koppen är naggad i kantenråttan hade naggat på ost­biten○spec. med avs. på blad o.d.i perf. part. kabbelekan med sina naggade bladnagga (på) ngtnagga ngt i kantensekant sedan 1712sv. dial. nagga ’gnaga; skada; reta’; bildn. till ett verb mot­svarande no. naga ’gnaga’; jfr gnaga 2göra hål i (ngt) med brödnagg kokk.kakorna naggas före gräddningennagga ngt (med ngt)sedan 16643gnälla och tjata mindre brukl.komm.hon naggade all­tid på sin mannagga (på ngn)sedan 17384vanligen pres. part. oroa psykol.naggande tvivelen naggande o­trygghetnaggasedan 1527Subst.:vbid1-253827naggande, vbid2-253827naggning (till 1, 2 + 4)