Svensk ordbok 2009, webbversion

na`gelbitare substantiv ~n äv. vard. nagelbitarn, plur. ~, best. plur. nagelbitarna nagel|­bit·ar·en1person som (vanemässigt) biter på naglarna psykol.yrk.sedan 19562ytterst spännande och nervös till­ställning eller situation psykol.serv.finalen blev en nagelbitare som av­gjordes först efter förlängningsedan 1994