Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. nagelbitarn, plur. ~, best. plur. nagelbitarna
nagel|bit·ar·en1person som (vanemässigt) biter på naglarna
psykol.yrk.sedan 19562ytterst spännande och nervös tillställning eller situation
psykol.serv.finalen blev en nagelbitare som avgjordes först efter förlängningsedan 1994