Svensk ordbok 2009, webbversion
nack
`
a
verb
~de ~t
nack·ar
●
hugga eller vrida nacken av
djur, särsk. fjäderfä
zool.
nacka en kalkon
nacka ngt
sedan 1844
Subst.:
vbid1-253644
nackande
,
vbid2-253644
nackning