Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
mörk·ar●försvåra öppen diskussion om
ngt; genom hemlighållande m.m.
ngt vard.komm.JFRcohyponymmörklägga
mörka faktamyndigheterna ville mörka hela affären○spec. äv. i sportsammanhangdölja
hon hade mörkat sin form rejält och slog hela världselitenmörka ngtsedan 1976Subst.:vbid1-872125mörkande,
vbid2-872125mörkning