Svensk ordbok 2009, webbversion

mör`ka verb ~de ~t mörk·ar●försvåra öppen diskussion om ngt; genom hemlig­hållande m.m. ngt vard.komm.JFRcohyponymmörklägga mörka faktamyndigheterna ville mörka hela affären○spec. äv. i sport­sammanhangdölja hon hade mörkat sin form rejält och slog hela världs­elitenmörka ngtsedan 1976Subst.:vbid1-872125mörkande, vbid2-872125mörkning