Svensk ordbok 2009, webbversion

mö`rdare substantiv ~n äv. vard. mördarn, plur. ~, best. plur. mördarna mörd·ar·en●person som mördat ngn jur.yrk.giftmördarehustrumördarelustmördareen kall­blodig mördarespaningarna efter mördarenmördaren gick fort­farande lös○äv. om person som vanemässigt mördarhan beskrivs som mördare och sexual­dåre○äv. om djur, växt e.d. som kan döda el. skada sin om­givningi sammansättn. mördaralgmördarcellmördarhundmördarmusslamördarsnigelsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. myrdhare, mordhare; till mörda Satans mördare.Ur ett tal av Olof Palme 1975; citatet hänför sig till dödsdomar i Francodiktaturens Spanien