Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. mördarn, plur. ~, best. plur. mördarna
mörd·ar·en●person som mördat ngn
jur.yrk.giftmördarehustrumördarelustmördareen kallblodig mördarespaningarna efter mördarenmördaren gick fortfarande lös○äv. om person som vanemässigt mördarhan beskrivs som mördare och sexualdåre○äv. om djur, växt e.d. som kan döda el. skada sin omgivningi sammansättn.
mördaralgmördarcellmördarhundmördarmusslamördarsnigelsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. myrdhare, mordhare; till mörda
Satans mördare.Ur ett tal av Olof Palme 1975; citatet hänför sig till dödsdomar i Francodiktaturens Spanien