Svensk ordbok 2009, webbversion

mö`rbulta verb ~de ~t mör|­bult·ar●bulta (kött) för att göra det mört kokk.komm.○särsk. bildligtmiss­handla med knyt­nävar o.d. JFRcohyponymrådbråka 2 de över­föll honom och mörbultade honom○i perf. part. äv.stel och öm av på­frestning hon var helt mörbultad efter rittenmörbulta ngn/ngtsedan 1790Subst.:vbid1-253324mörbultande, vbid2-253324mörbultning