Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
mör|bult·ar●bulta (kött) för att göra det mört
kokk.komm.○särsk. bildligtmisshandla
med knytnävar o.d.
JFRcohyponymrådbråka 2
de överföll honom och mörbultade honom○i perf. part. äv.stel och öm av påfrestning
hon var helt mörbultad efter rittenmörbulta ngn/ngtsedan 1790Subst.:vbid1-253324mörbultande,
vbid2-253324mörbultning