Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
mönstr·ar1vanligen perf. part.
åstadkomma ytmönster på
textil.duken var mönstrad i röda och vita rutormönstra ngtsedan 1892urspr. ’granska’
2noggrant granska
person el. föremål; för att fastställa användbarhet e.d.
komm.mil.sjö.hon mönstrade båten med kännarblickhon mönstrade honom från topp till tå○spec. i samband med inskrivning el. upprop av värnpliktiga el. fartygsbesättningöversten mönstrade sina väldrillade truppernär manskapet mönstrades på däck fattades två manmönstra ngn/ngtsedan 15293ibl. med partikelnin, utan större betydelseskillnad
gå igenom formellt inskrivningsförfarande
för militär- el. fartygstjänstgöring
mil.sjö.mönstra ombordhan har mönstrat (in) och placerats vid infanterietmönstrasedan 18554omfatta ett antal av
Nollpartiet mönstrar över 100 000 medlemmar○äv.uppvisa
inte många länder kan mönstra ett sådant försvarmönstra ngn/ngtsedan 1897Subst.:vbid1-253290mönstrande,
mönstring