Svensk ordbok 2009, webbversion

mön`stra verb ~de ~t mönstr·ar1vanligen perf. part. åstad­komma ytmönster på textil.duken var mönstrad i röda och vita rutormönstra ngtsedan 1892urspr. ’granska’ 2nog­grant granska person el. före­mål; för att fast­ställa an­vändbarhet e.d. komm.mil.sjö.hon mönstrade båten med kännar­blickhon mönstrade honom från topp till tå○spec. i sam­band med in­skrivning el. upp­rop av värn­pliktiga el. fartygs­besättningöversten mönstrade sina väl­drillade truppernär manskapet mönstrades på däck fattades två manmönstra ngn/ngtsedan 15293ibl. med partikelnin, utan större betydelse­skillnad gå i­genom formellt inskrivningsförfarande för militär- el. fartygstjänstgöring mil.sjö.mönstra om­bordhan har mönstrat (in) och placerats vid infanterietmönstrasedan 18554om­fatta ett an­tal av Nollpartiet mönstrar över 100 000 med­lemmar○äv.upp­visa inte många länder kan mönstra ett så­dant försvarmönstra ngn/ngtsedan 1897Subst.:vbid1-253290mönstrande, mönstring