Svensk ordbok 2009, webbversion

må´rten substantiv, ingen böjning ●en gammal höst­fest till firande av höstslakten och markering av vinter­halvårets början; den 10 el. 11 november scen.tid.(under/vid) mårtensedan 1915till person­namnet Mårten, sido­form till Martin (urspr. efter den helige Martin av Tours, 400-talet)