Svensk ordbok 2009, webbversion
mång`lare
substantiv ~n äv. vard. månglarn, plur. ~, best. plur. månglarna
mångl·ar·en●person som månglar
ngt åld.; nedsätt. (utom i vissa sammansättn.)handel.yrk.fiskmånglaregrönsaksmånglarei Bibelns berättelse driver Jesus ut månglarna ur templetsedan 1580