Svensk ordbok 2009, webbversion

mång`lare substantiv ~n äv. vard. månglarn, plur. ~, best. plur. månglarna mångl·ar·en●person som månglar ngt åld.; ned­sätt. (ut­om i vissa sammansättn.)handel.yrk.fiskmånglaregrönsaksmånglarei Bibelns berättelse driver Jesus ut månglarna ur templetsedan 1580