Svensk ordbok 2009, webbversion

mång`la verb ~de ~t mångl·ar●ofta med partikel, särsk.ut (till­fälligt) driva handel i liten skala på ett o­regelmässigt sätt, utan butik e.d. ned­sätt.; ngt åld.handel.gatu­försäljaren månglade ut sitt värde­lösa krammångla (ngt), mångla (ut ngt)sedan 1527till fornsv. manga ’driva handel’; urspr. ur lat. mang´o ’vin­handlare; klädmäklare; slav­handlare’ Subst.:vbid1-251546månglande