Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
mång|fald·en1stort och varierat antal
utstr.en mångfald arteren läcker mångfald av rättermångfalden av intryck var överväldigande○äv. i självständig användning (ofta som politiskt honnörsord, med tonvikt på variation och pluralism som typiska uttryck för demokrati)den levande världens mångfaldsäkra mångfalden i kulturutbudeten möjlighet till mångfald och spännande motsättningar○spec. i ett skämts. uttryckmångfald i stället för enfalden mångfald (ngra), en mångfald (av ngra)sedan 1794till mångfaldig
2ett heltal multiplicerat med ett visst tal
mat.12 är en mångfald av 4en mångfald (av TAL)sedan 1853