Svensk ordbok 2009, webbversion
må
`
lsökare
substantiv
~n
äv. vard.
målsökarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
målsökarna
mål|sök·ar·en
●
kännande organ i robot för automatisk förbättring av inriktningen mot målet under skjutningens gång
mil.
sedan 1959