Svensk ordbok 2009, webbversion

måg substantiv ~en ~ar måg·en●make till viss persons dotter släkt.yrk.SYN.synonymsvärson ngns måg, måg till ngnsedan 800-taletrunsten, Sparlösa, Västergötland (Sveriges runinskrifter)runform mAkuR, vanligen övrig runform mak (ack.), fornsv. magher ’måg; svåger; släkting’; gemens. germ. ord av o­visst urspr.