Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
mätt·ar1göra mätt
om föda el. om ngn som tillhandahåller föda
fysiol.gröt mättar för stundenhan har många munnar att mätta○äv. bildligttillfredsställa
begär e.d.
mätta sin ärelystnadmätta (ngn/ngt)sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. mätta; till mätt
2ofta perf. part.
tillföra så mycket som möjligt (av ngt) till
ngn mängd
ekon.fys.kem.mätta vattnet med koksalt○äv. bildligthan mättar gärna sitt språk med liknelsermätta ngt (med ngt)sedan 1706Subst.:vbid1-252966mättande,
vbid2-252966mättning (till 2)