Svensk ordbok 2009, webbversion

mätt`a verb ~de ~t mätt·ar1göra mätt om föda el. om ngn som tillhanda­håller föda fysiol.gröt mättar för stundenhan har många munnar att mätta○äv. bildligttillfreds­ställa begär e.d. mätta sin äre­lystnadmätta (ngn/ngt)sedan ca 1385Klosterläsningfornsv. mätta; till mätt 2ofta perf. part. till­föra så mycket som möjligt (av ngt) till ngn mängd ekon.fys.kem.mätta vattnet med kok­salt○äv. bildligthan mättar gärna sitt språk med liknelsermätta ngt (med ngt)sedan 1706Subst.:vbid1-252966mättande, vbid2-252966mättning (till 2)