Svensk ordbok 2009, webbversion

mät substantiv, ingen böjning ●särsk. i ett ut­tryck myndighets omhänder­tagande av egendom för säker­ställande av fordran jur.samh.bilen togs i mät för o­betalda skuldersedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. mät ’ut­mätning’; till mäta