Svensk ordbok 2009, webbversion
mäs
`
terman
substantiv
~nen mästermän
,
best.
plur.
mästermännen
mäst·er|mann·en
●
bödel
åld.
samh.
yrk.
sedan 1467–68
Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebok
fornsv.
mästarman
; till
mästare 1