Svensk ordbok 2009, webbversion

mäs`terman substantiv ~nen mästermän, best. plur. mästermännen mäst·er|­mann·en●bödel åld.samh.yrk.sedan 1467–68Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebokfornsv. mästarman; till mästare 1