Svensk ordbok 2009, webbversion

mäss`ing substantiv ~en mäss·ing·en●guld­glänsande, tämligen beständig legering av koppar och zink och ev. ytterligare till­satser; för prydnads­föremål, musik­instrument, patroner m.m. ämne.mässingsbeslagmässingsljusstakemässingssängbrunt läder med låsbeslag av mässingvit skjorta och manschett­knappar av mässing○ibl. äv.(grupp av) mässings­instrument vard.i bara mässingenall­deles nakenvard.​ de tog sig ett kvälls­dopp i bara mässingen sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. mässinger; gemens. germ. ord; ev. av slaviskt urspr.