Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
mäss·ing·en●guldglänsande, tämligen beständig legering av koppar och zink
och ev. ytterligare tillsatser; för prydnadsföremål, musikinstrument, patroner m.m.
ämne.mässingsbeslagmässingsljusstakemässingssängbrunt läder med låsbeslag av mässingvit skjorta och manschettknappar av mässing○ibl. äv.(grupp av) mässingsinstrument
vard.i bara mässingenalldeles nakenvard.
de tog sig ett kvällsdopp i bara mässingen
sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. mässinger; gemens. germ. ord; ev. av slaviskt urspr.