Svensk ordbok 2009, webbversion

märs substantiv ~en ~ar märs·en●platt­form i toppen av (under)mast nu­mera (ibl.) för ut­kik; förr äv. för stagning av övre mastdelar, postering av muskötskyttar m.m. mest histor.sjö.märsbrassmärsgastmärsskotsedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. märs; av lågty. merse, nederl. mers med samma betydelse; gemens. germ. ord med bet. ’korg’; trol. besl. med mjärde