Svensk ordbok 2009, webbversion

märgla [mär`j-] verb ~de ~t märgl·ar●till­föra märgel till jord, för att förbättra dess av­kastning mest histor.jordbr.dika ut och märgla markenmärgla ngtsedan 1807Subst.:vbid1-252469märglande, vbid2-252469märgling