Svensk ordbok 2009, webbversion
märgla
[
mär
`
j-
]
verb
~de ~t
märgl·ar
●
tillföra märgel till
jord, för att förbättra dess avkastning
mest histor.
jordbr.
dika ut och märgla marken
märgla ngt
sedan 1807
Subst.:
vbid1-252469
märglande
,
vbid2-252469
märgling