Svensk ordbok 2009, webbversion
[mär´j-el.mär`j-]
substantiv ~n
●kalkrik lera
anv. som råvara för tegel och cement; förr äv. som jordförbättringsmedel
jordbr.tekn.sedan 1639av ty. Mergel; till senlat. mar´gila av lat. mar´ga med samma betydelse; ev. av keltiskt urspr.; jfr utmärglad