Svensk ordbok 2009, webbversion

människoson [män`i∫o-] substantiv ~en männ·isko|­son·en●vanligen best. f. (benämning på) Jesus betraktad som människa särsk. (i best. f.) som Jesu beteckning på sig själv relig.yrk.sedan 1777Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.Bibel 2000, Markus 10:45 (Jesu ord om sig själv)