Svensk ordbok 2009, webbversion

människoliv [män`i∫o-] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en männ·isko|­liv·et1det att en människa (än­nu) lever trots hot mot livet samh.människoliv står på spelde lyckades rädda flera människolivo­lyckan krävde tre människolivsedan 16482förloppet av människans levnad och inne­hållet i det fysiol.pjäsen skildrar ett helt människolivsedan 17923synbar aktivitet av många människor på samma plats sociol.ett brokigt människoliv på torget○äv.människa det fanns inte ett människoliv på strandensedan 1855