Svensk ordbok 2009, webbversion
verb mängde mängt, pres. mänger
mäng·er●ibl. med partikelnin
blanda in
begränsad kvantitet i större kvantitet
ngt högt.jur.kokk.vinet var mängt med vattenvårluften var mängd med en svag doft av syrenmänga (in) ngt (i/med ngt)sedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. mängia ’blanda; löda samman; besmitta’; av lågty. mengen ’blanda; bearbeta’; jfr bemänga
Subst.:vbid1-251940mängande,
vbid2-251940mängning