Svensk ordbok 2009, webbversion

mä`klare substantiv ~n äv. vard. mäklarn, plur. ~, best. plur. mäklarna mäkl·ar·en●person som (yrkesmässigt) förmedlar större affärer komm.yrk.mäklararvodemäklarfirmabörsmäklarefastighetsmäklareskeppsmäklarerederiets mäklare i Göte­borgmäklaren före­slog ett lägre utgångs­pris på villan○äv.person som upp­träder som förmedlande mellan­hand vid konflikt e.d. fredsmäklaresedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. mäklare