Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. mäklarn, plur. ~, best. plur. mäklarna
mäkl·ar·en●person som (yrkesmässigt) förmedlar större affärer
komm.yrk.mäklararvodemäklarfirmabörsmäklarefastighetsmäklareskeppsmäklarerederiets mäklare i Göteborgmäklaren föreslog ett lägre utgångspris på villan○äv.person som uppträder som förmedlande mellanhand
vid konflikt e.d.
fredsmäklaresedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. mäklare