Svensk ordbok 2009, webbversion
mä`hä
substantiv ~et äv. ~t, plur. ~n, best. plur. ~na
mähä·et●kraftlös och viljesvag person
vard.psykol.yrk.han utnyttjar sitt mähä till farsedan 1582jfr fi. mähä med samma betydelse; trol. urspr. ljudhärmande (efter fårens läte)