Svensk ordbok 2009, webbversion

mä`hä substantiv ~et äv. ~t, plur. ~n, best. plur. ~na mähä·et●kraft­lös och vilje­svag person vard.psykol.yrk.han ut­nyttjar sitt mähä till farsedan 1582jfr fi. mähä med samma betydelse; trol. urspr. ljud­härmande (efter fårens läte)