Svensk ordbok 2009, webbversion
[myr`ael.myr´a]
substantiv ~n
myrr·an●välluktande balsam av harts och olja
från vissa träd (i Östafrika och Västasien)
hyg.kläd.myrratinkturenligt Bibelns berättelse medförde de tre vise männen guld, rökelse och myrrasedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. mirra; av grek. myrr´a med samma betydelse; av semitiskt urspr.