Svensk ordbok 2009, webbversion

myrra [myr`ael.myr´a] substantiv ~n myrr·an●väl­luktande balsam av harts och olja från vissa träd (i Östafrika och Västasien) hyg.kläd.myrratinkturenligt Bibelns berättelse med­förde de tre vise männen guld, rökelse och myrrasedan början av 1400-taletSvenska Medeltids-Postillorfornsv. mirra; av grek. myrr´a med samma betydelse; av semitiskt urspr.