Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
mygl·ar●(otillbörligt) agera i det tysta för att uppnå fördelar
ofta via informella el. otillbörliga kanaler
vard.komm.hon lyckades mygla till sig en fin tjänstmygla (med ngt), mygla (till sig ngt)sedan 1963trol. ett norrländskt dialektord, som spreds bland soldater under 1940-talet; besl. med mögel
Subst.:vbid1-250493myglande,
vbid2-250493mygling;
mygel