Svensk ordbok 2009, webbversion

my`gla verb ~de ~t mygl·ar●(o­tillbörligt) agera i det tysta för att upp­nå för­delar ofta via informella el. o­tillbörliga kanaler vard.komm.hon lyckades mygla till sig en fin tjänstmygla (med ngt), mygla (till sig ngt)sedan 1963trol. ett norr­ländskt dialekt­ord, som spreds bland soldater under 1940-talet; besl. med mögel Subst.:vbid1-250493myglande, vbid2-250493mygling; mygel