Svensk ordbok 2009, webbversion

mus´kot substantiv ~en musk·ot·en●en skarp krydda som ut­vinns ur muskot­trädets frö (nöt) och frömantel (”blomma”) bot.kokk.muskot är gott i potatis­mos○äv.muskot­träd sedan 1430–50Gamla eller Eriks-Krönikanfornsv. muskoth; ur medeltidslat. (nux´) musca´ta ’myskliknande (nöt)’, till mus´cus ’mysk’; jfr muskat, mysk