Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
musk·ot·en●en skarp krydda
som utvinns ur muskotträdets frö (nöt) och frömantel (”blomma”)
bot.kokk.muskot är gott i potatismos○äv.muskotträd
sedan 1430–50Gamla eller Eriks-Krönikanfornsv. muskoth; ur medeltidslat. (nux´) musca´ta ’myskliknande (nöt)’, till mus´cus ’mysk’; jfr muskat, mysk