Svensk ordbok 2009, webbversion

muskete`rare substantiv ~n äv. vard. musketerarn, plur. ~, best. plur. musketerarna musk·et·er·ar·en●fot­soldat som var beväpnad med musköt histor.mil.yrk.sedan 1597av fra. mousquetaire med samma betydelse; till musköt