Svensk ordbok 2009, webbversion
muskete
`
rare
substantiv
~n
äv. vard.
musketerarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
musketerarna
musk·et·er·ar·en
●
fotsoldat som var beväpnad med musköt
histor.
mil.
yrk.
sedan 1597
av fra.
mousquetaire
med samma betydelse; till
musköt