Svensk ordbok 2009, webbversion
mur`kna
verb ~de ~t
murkn·ar●ibl. med partikel, särsk.bort, ner
bli murken
om trävirke
af.två murknade plankorlusthuset hade murknat ner○äv. bildligtsitta och murkna bortmurkna (bort/ner)sedan ca 1635Subst.:vbid1-249812murknande