Svensk ordbok 2009, webbversion

mur`kna verb ~de ~t murkn·ar●ibl. med partikel, särsk.bort, ner bli murken om trä­virke af.två murknade plankorlust­huset hade murknat ner○äv. bildligtsitta och murkna bortmurkna (bort/ner)sedan ca 1635Subst.:vbid1-249812murknande